Käre vän!
Du har överraskat mig med bilderna från Malmskillnadsgatan anno 1959. Hur
kunde du hitta dom rätta på Stadsmuseet?
Bilderna visar en svunnen tid i vilken jag levde en gång. Jo, jag
levde i ordets rätta bemärkelse, ty jag förde ett aktivt liv just inom det området under tjugotre av mina bästa år.
Bilden med den stora portgången visar min adress åren 1942–1959,
Malmskillnadsgatan 34B över gården. Inne på gården syns en bil parkerad just på
den plats där jag hade min parkeringsruta intill min avflyttningsdag.
Exakt under sjutton år passerade jag dagligen genom den ruffiga porten
förbi lanterninen på den trånga gården för att längst in i bakgrunden forcera
den ändå ruffigare trappuppgången i gårdshuset tills slutmålet nåtts på högsta
våningen tre trappor upp.
Szilard among his staff
Någon direkt skönhetsupplevelse var det inte, men jag hade aldrig hört
någon hyresgäst där i området som ville flytta därifrån. Tvärtom – ju närmare
ljudet hördes från schaktmaskinerna och de jättelika tryckluftshamrarna, desto
betänksammare blev ansiktsuttrycken och den tysta undran hos tusentals
människor som måste bryta upp och flytta till det okända.
Jag själv kände en viss – nästan olycksbådande – oro, trots att mig väntade
fina, moderna lokaler på Söder. Med andra ord, jag trivdes där, och det gjorde
de andra också.
Det fanns något parisiskt konstnärligt, bohemiskt över detta område med
sina ruffiga husfasader och smala gator med ett otal antikvariat, som alltid
hade billiga, bra böcker att bjuda på, sorterade i smala lådor utanför
skyltfönstren.
Till och med flickorna som sökte sina kunder där på Malmskillnadsgatan var
mänskligare i sitt elände jämfört med deras arvtagare på samma stråk men nu i skuggan
av marmor-, glas- och rostfrittbeklädda palatsfasader.
Bilderna väckte otaliga minnen. Tjugotre år kan rymma oändligt mycket i ett
människoliv, men nu vill jag inte göra några utsvävningar utan stanna ett
ögonblick i femtiotalets lilla värld kring Malmskillnadsgatan.
Det var där jag kom i kontakt med de svenska fotograferna. Jag tror
knappast att det finns något annat yrke som drar åt sig så många
individualister som just fotograferingen. Dessutom måste en god fotograf vara
väldigt nyfiken. Han vill se det som finns bakom tinget. Och det är detta han
vill fotografera och förmedla med sin bild.
Jag hade en varm dragning till fotografens arbete, och inte otänkbart är
att detta bidragit en smula till att jag till sist ställde mig i
fotograferingens tjänst så som jag kunnat.
I mitt undermedvetna handlade jag kanske så som den starkt
teaterintresserade som inte kunde bära huvudaktörens kappa på scenen, så han
tog anställning som vaktmästare hos teatern. Men trogen förblev han teatern.
Jag tackar dig för som bilderna från mitt och många andras rike som levde
där en gång ...
Jag själv har aldrig fotograferat huset med sin portingång. Bilden
stansades in i mitt medvetande i så hög grad att jag inte ansåg det nödvändigt
för min egen del. Och vem annars kan ha intresse av en gammal ruffig portgång?
Jaså, du menar i dokumentärsyfte?
Du har alldeles rätt. Och jag tänkte på det ofta, men bredvid min dåvarande
arbetsbörda hade det varit otänkbart och jag kände mig inte kompetent för
uppgiften. Dessutom var jag helt övertygad om att någon fotograf skulle göra
det. Vår mesta Stockholmskännare och fotograf Lennart af Petersens har skildrat
Stockholm bild men så vitt jag vet inte Malmskillnadsgatan med de korsande
smågatorna.
Jag skulle ha önskat mig se i bild en beskrivning av varenda hus, port och
butik. Där levde massor av högst intressanta personligheter i de små mörka
antikaffärerna, antikvariaten, möbelbutikerna, verkstäderna mm. Denna stadsdel,
som totalt utplånats med grävmaskiner, var så unik att den hade förtjänat en
detaljerad skildring.
Förlåt att jag blev så långrandig, men bilderna återförde mig till
Malmskillnadsgatan med sådan intensitet att jag glömde tid och rum.
Jag tackar dig också för det trevliga äventyret att jag fick möta
”killarna” bakom tidningen FOTO. Det gläder mig att jag fick återse tidningen i
sin gamla skepnad, dvs med anspråk på kvalitet och bildkonst och ärlig vilja
att sprida fotoinformation av skiftande karaktär.
Lycka till även i fortsättningen.
Varma hälsningar till dig och dina kolleger på redaktionen.
Vansbro den 22 mars 1980
Szilard