Carl Gustaf Edvard Rosenberg föddes i Paris den 5 juni 1883. Hans far var målaren Edvard Rosenberg, en av våra naturalistiska landskapsmålare, och familjen flyttade från Paris sommaren 1883 till den svenska konstnärskolonin Carolles, en by vid Normandies kust. De stannade fram till maj 1884.

CG föddes bokstavligen mitt in den svenska parnassen, i landskapsmålarnas krets. Pappa Edvard tillhörde uppenbarligen inte "opponenterna" som 1885 revolterade mot den konservativa Konstakademien och året efter bildade gruppen Konstnärsförbundet.

Han blev i stället 1901 medlem av den förkättrade Konstakademien, men han han var generationskamrat med opponenterna, och han målade i Carolles I Normandie med bland andra Per Ekström och Robert Thegerström.

Franskt friluftsmåleri hade givit nya impulser under 1870-talet och Hill och Josephson hade dragit till Paris. Nu följdes de av en ny generation som inspirerades av impressionismen : Carl Larsson, Bruno Liljefors, Richard Bergh, Karl Nordström, Nils Kreuger, Eugène Jansson, Carl Wilhelmsson och Anders Zorn. De hade sympatisörer bland skulptörer som Christian Eriksson och Carl Eldh.

En viktig sympatisör var också målarprinsen Eugen. CG växte alltså upp i en ateljémiljö där faderns målarvänner kom och gick, och där också musiken fanns: "Den store lille norrmannen Grieg brukade sitta vid den väldiga flygeln hemma hos sin namne Rosenberg i Paris och spela de berömda kompositionerna innan de ännu framförts offentligt", skriver Ulf Hård af Segerstad.

Det är en bild som är olik beskrivningarna av den utfattige Per Ekström, men flera av de svenske fick ställa ut på den meriterande Parissalongen år efter år. Kanske gav det också pengar förutom äran, men man anar att det fanns pengar i den Rosenbergska familjen – alla svenska målare hade inte flygel i Paris!

Utan tvekan ger den här uppväxten CG i vuxen ålder tillträde som fotograf till Stockholmsateljérna. I årgången 1916 av Veckorevyn gör han ateljéreportage hos Anders Zorn, Oscar Björk, prins Eugen, Christian Eriksson, Carl Eldh och Carl Milles. Enligt Ulf Hård af Segerstad betraktade prins Eugen, som ville släppa in fotografin i Akademien, honom som en vän.

Men givetvis grundlades också hans bildsyn här bland målarna, som utifrån impressionismen skapade en nordisk, nationalromantisk skymningsromantik som, blåmåleriet till trots, också introducerade ett nordiskt ljus, ett luftperspektiv som gick från fransk stoffighet till skir lyricism. FORTS