Gunnar Lundh (1898–1960) är mest känd som Ivar Lo-Johanssons fotograf i reportagen som bidrog till statarsystemets avskaffande 1944. Han var en mångsidig och flitig frilansfotograf som drev en egen bildbyrå, dessutom kanske den första bildjournalisten med småbildskamera.
Gunnar Lundh växte upp med fotografin. Han var son till Peter P Lundh i Höganäs, mest känd för sina badbilder från Mölle, och fick en gedigen utbildning som fotograf. Han skickades på flera resor till fotografer och ateljéer i Tyskland. Den första resan företogs under första världskriget och Gunnar Lundh försökte förgäves bli krigsfotograf.
Han återvände til Tyskland 1921 och från den tiden har jag hittat en svit gatubilder från Berlin. Hans gigantiska negativarkiv innehåller även bilder från Köpenhamn, där han studerade konsthistoria och fotografi 1922. Till Berlin återvände han 1923, nu för att praktisera i varuhuset Wertheims eleganta fotoateljé.
Men Gunnar Lundh ville inte bli porträttfotograf. I Berlin kunde han bevittna introduktionen av en liten behändig kamera, avsedd för 35 mm kinofilm. Det var Leican, som mer eller mindre blev förutsättningen för den moderna bildjournalistiken.
Det dröjde dock kanske till 1927 innan han köpte sin första Leica. Det är i alla fall tidigare än någon av de stora pionjärerna André Kertesz, Henri Cartier-Bresson, Robert Capa, Felix Man etc.
1927 debuterade Gunar Lundh som bildberättare med två uppslag i februari och mars i den danska veckotidningen Tidens Kvinder. Bägge handlar om torghandel, det första med bilder från Berlin, det andra från Köpenhamn. På hösten lär han också visat 28 bilder på temat höstrusk.
Mellan resorna praktiserade han i faderns ateljéer och skrev bland annat en turistguide och två samlingar sagor från Kullaberg. Han hade uppenbarligen litterära ambitioner i tjugoårsåldern. Först 1929 slog han sig ner i Stockholm.
Hans arkiv, bevarat i Nordiska museet, är enormt. Här finns Nils Ferlin som steppar på kroggolvet, Karin Boye i hemmiljö, kungen av Albanien på statsbesök och Tommy Steele på Konserhuset – och allt däremellan.
