I Stockholm väckte Gunnar Lundh stort uppseende bland sina kolleger när han kom med sin Leica om halsen. Över lag arbetade pressens fotografer med bälgkameror för 9 x 12 cm glasplåtar eller större för att under 1950-talet gradvis gå över rullfilm och formatet 6 x 6 cm i kameror som Rolleiflex och Hasselblad.
Gunnar Lund etablerade sig som frilansfotograf och började bygga upp ett eget bildarkiv. Det blev kanske den första bildbyrån av modernt snitt där kunden kan välja mellan tusentals ämnesordnade fotografier. Nordiska museet har arkivet.
I Folket i Bild publicerade han några gatubilder från en Italienresa 1931. Ivar Lo-Johansson berättade för mig att han lade märke till bilderna för att de visade bakgårdar och tvättstreck i stället för turistvyer.
Tillsammans började de göra reportage från statarnas vardag – statarna var egendomslösa fattiga gifta lantarbetare. De anställdes på årskontrakt och avlönades in natura, på stat. Hustrun förutsattes arbeta med mjölkningen. I lönen ingick ved, spannmål och mjölk samt bostad, statarlängor som var ökända för sin usla standard.
Mjölkningen, den vita piskan
Reportageserien i Tidnngen VI anses ha bridragit till att statsystemet avskaffades av samlingsregeringen 1944.
Det sista statarlasset hösten 1945
