Carl-Julius Anrick var Svenska Turistföreningens ständige sekreterare under många år.
Agne Beijer (1888-1975) var teaterhistorikern som en dag öppnade en dörr på Drottningholm och upptäckte en helt bevarad 1700-talsteater. Han blev intendent där och så småningom professor i teaterhistoria.
Beijer lät Rosenberg fotografera samtliga dekorationer till två stora planschverk som han gav ut 1933 och 1937. I Bilder från slottsteatern på Drottningholm från 1950 får Rosenberg göra sköna bilder av Adelcrantz arkitektur och Desprez vackra tillägg, Dejéunersalongen.
Anders Billow (1890-1964) var typografen som förnyade bokkonsten med en funktionalistisk typografi, och spelade "samma roll som Asplund inom arkitekturen och vid samma tid" som Andreas Lindblom skriver i sin konsthistoria.
Billow var konsthistoriker och hörde till Johnny Roosvals adepter som inventerade medeltida kyrkor. Typografin mötte han hos Norstedts som reklamkonsult. Där härskade typografen Akke Kumlien, en lundensisk konsthistoriker som utifrån en förankring i 1700-talet med typsnittet Cochin bidrog till den svenska konstindustriella förnyelsen under första världskriget som förebådade nyklassicismen och Swedish Grace.
Billow kom med tiden till Rotogravyr där första boken i ny form blev Carl Fries I svenska marker 1930. Tekniska Museets årsskrift fick samma år en tydlig funktionalistisk form, vilken inte upprörde så mycket som hans omgestaltning av STFs årsskrift två år senare.
Bilder som spräckte satsytans ram och innermarginaler som var bredare än yttermarginalerna "väckte uppseende, opposition och erkännande", skriver Lindblom.
Som grafisk formgivare på Nordisk Rotogravyr hade han en nyckelroll och skapade böcker med en harmonisk grace som gav en perfekt inramning till hans favoritfotograf C G Rosenberg och en rad andra fotografer.
Hos Roto, som faktiskt arbetat med djuptryck sedan 1887, vad än Veckojournalen säger om ensamrätt till tekniken 1915, blev han "kulturambassadören" som drog in jobb av författare som "Andreas Lindblom, Sigurdarna Curman, Erixon och Wallin, Carl Fries, Osvald Sirén, Karl Asplund och Gustaf Näsström. I en allt vidare krets blev han anlitad för planschverk och doktorsavhandlingar, allmogekultur och silversmide, topografi, årsböcker, jubileumsskrifter, kataloger och butiksreklam för Liljeholmens ljus", som min gamle typografirektor Fredric Bagge skrev.
Inom STF startade och redigerade Billow fotobokserien Årets bilder och svarade för typografin av alla föreningens trycksaker.
August Brunius (1879-1926) var konstkritiker i Svenska Dagbladet och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. "Det nya seklets mest betydande kritiker", skriver Gösta Lilja.
Hans böcker Hus och Hem (1911) och Färg och form (1913) introducerade de nya engelska arkitekturidealen respektive den moderna konsten. Han tog ställning för Matisse och hans svenska elever i gruppen De unga, och senare också för kubismen, om med reservationer.
Konstnärstidens fotografiska konstmedel angrep han redan 1905 och hävdade "kamerans opartiska och nyktra öga". Inför Godwins bilder 1917 efterlyste han "tydlighet och skärpa".
Han gav ut sina artiklar i en rad böcker, varav arkitekturboken Det nya Stockholm (1926) blev hans sista, illustrerad med Rosenbergs bilder av Stadshuset, Enkilda Banken, Gustav Adolfs Torg etc.
Carl Fries (1895-1982) var intendent vid Nordiska Museet och förestod Skansens naturhistoriska avdelning 1937-1953. Där befriade han örnarna från sin fångenskap.
Mest känd är han som författare till en rad böcker som skildrar det svenska landskapet både episkt och natur- och kulturhistoriskt. Dessutom illustrerade med egna utmärkta fotografier.
Han knöts till STF för att skriva bildtexter till serien av skioptikonbilder som snart ersattes av vykort i djuptryck. 1929 blev han redaktör för årsskriften och tog strid för att få anlita de bästa fotograferna, framför allt Rosenberg.
Carl G Laurin (1868-1927) var konsthistoriker och författare, anställd vid Norstedts. Han drog igång projekt som företaget Konstnärliga affischer 1895, Föreningen för skolors prydande med konstverk 1897 och Föreningen för Stockholms prydande med konstverk.
Han skrev teaterkritik under 35 år och framför allt en rad böcker om konst. Hans Konsthistoria kom ut i otaliga upplagor, och liksom verket Nordisk konst även i grannländerna.
I böckerna med samlade teaterrecensioner använde han bilder av Goodwin, Jaeger och Flodin, i kapitlen om arkitektur oftast Rosenbergs vanliga bilder av Enskilda banken, Stadshuset etc.
Andreas Lindblom (1889-1977) var professor i Konsthistoria vid Stockholms högskola och därefter styresman för Nordiska Museet och Skansen.
Carl David Moselius (1890-1968)var en ung konsthistoriker som till och med tidigare än Brunius uppskattade De unga och satte programnamnet expressionism på deras konst 1911.
Han valde CGR som illustratör till sina böcker om den gustavianske inredningsarkitekten Louis Masreliez (1923 och 1925). För Rosenberg betydde det kanske den första kontakten med Haga Slott, vars restaurering han senare fotograferade. Kanske var det också en viktig inkörsport till uppdragen Stockholms Slott och Drottningholm.
Gustaf Näsström (1899-1979) var en välkänd konst- och kulturhistoriker, en sentida gustavian, verksam vid Stockholmstidningen 1932-64, där han var chefredaktör 1956-59.
Nils G Wollin (1892-1964) konsthistoriker. Doktorerade 1927 på en avhandling om "Drottningholms lustgårdar och park". Skrev om Jean Louis Desprez, arkitekt och dekoratör under Gustaf III. Skrev en känd Allmän konsthistoria (1947) och blev professor i Göteborg 1956 vid 64 års ålder.
