Framgången med treårstävlingen uppmuntrade till en fortsättning och 1902 utlystes en ny tävling. Nu hade STF utmejslat sina ideer om fotograferingen ytterligare. Programmet för tävlingen uttrycktes kortfattat:
"Täflingen afser att genom en samling vyer så fullständigt som möjligt belysa natur och lif inom ett af den täflande närmare studeradt enhetligt område af landet."
Här finns, förmodligen för första gången, det dokumentärfotografiska idealet formulerat: ett avgränsat ämne som fotografen känner väl. Tävlingsprogrammet följdes av en lång text, som gav exempel på vad man tänkt sig. Ett avsnitt visar hur grundligt STF tänkt över uppgiften och hur grundligt man fårväntade sig att deltagarna skulle gå till väga:
"En fotograf i Ystad beslutar sig får att
deltaga. Han bör då taga någon eller några öfversiktsbilder från utsiktspunter
öfver staden, vidare några gatubilder, framställande för staden karaktäristiska
gatumotiv, kyrkorna, hamnen, de intessantaste af de gamla husen, någon
eller några gårdsinteriörer, några karaktäristiska bilder af innevånare,
ej minst af olika slag yrkesarbetare. . ."
"På samma sätt om någon tänker täfla med bilder från någon
viss socken. Då fotograferar han ett par vyer från någon eller några av
dess utsiktspunkter, några olikartade skogmotiv, kyrkan, herrgårdar, en
eller annan af de äldre samt någon af de sist byggda bondgårdarna, ett
par torp och backstugor, samt, om några historiska minnen såsom runstenar,
hällristningar eller dylikt finnas inom socknen, äfven dessa. Samlingen
kompletteras därhjämte med bilder af folk och djur i arbete och i hvila."
Exempelsamlingen avrundas med uppmaningen "att från början göra klart för sig, hvad man egentligen vill fotografera, noga begränsa detta:, icke taga det alltför trångt, så att det blir motivfattigt, samt att sedan koncentrera arbetet på att ta vackra och karaktäristiska bilder från det valda motivområdet".
Tävlingen 1902 vanns av fotografen Alfred B Nilsson i Helsingborg, tredjeplatsen delades av Borg Mesch och Johan Thorin medan vi i resten av prislistan finner fotografnamnen Oscar Halldin, Stockholm, Albert Wilhelm Rahmn, Borås, Axel Sjöberg, Malmö och Werner Lindhe, Lidköping.
Ett nytt steg tog STF 1904, då man utlyste ett antal fotografiska resestipendier, "afsedda att understödja sådana personer, som vid resor inom landet äga vilja och förmåga att med kamerans hjälp i bild bevara landskap och föremål af intresse".
Elva stipendier delades ut på mellan 50 och 125 kronor. Johan Thorin fick 125 kronor för att fotografera Blekinge, Nils Thomasson från Köfra 100 kronor för en resa till nordvästra Jämtland, dalafotograferna Thorvald Gehrman och Per Winberg 100 respektive 80 kronor för att dokumentera olika delar av sitt hemlandskap och kemigrafen Gunnar Malmberg, framträdande medlem i Fotografiska Föreningen i Stockholm, 80 kronor för att fotografera i Stockholms skärgård. Sammanlagt elva stipendier delades ut - med vidhängande plikt att redovisa minst 20 stycken bilder i format 18 x 24 eller större.
Detta föranledde redaktören för Fotografisk Tidskrift, Herman Hamnqvist, att skriva en besk ledare. Man plottrar bort anslagen, menade han. Får man 80 kronor och skall leverera 20 bilder, går det åt åtminstone 30 plåtar (det var på den tiden man inte slösade med negativen). För dessa 30 negativ och 20 kopior, inklusive några kasserade, blir styckepriset per kopia 4 kronor. Han skriver: "Och hvilket arbete är det ej att taga dessa fotografier. Först och främst är en kamera i format 18 x 24 jämte tillhörande laddade kassetter så tung, att fotografen väl blir nödsakad att ha hjälp för transporten, dels kräfver ett ingående fotografiskt studium ett sådant mått af arbete, af vaket, intresseradt, konstförståndigt arbete, att en afsevärd tid måste ägnas åt lösandet af uppgiften."
Hamnqvist räknade också ut att STF i genomsnitt hade betalat 55 öre per bild i den stora samlingen, som då uppgick till cirka 9 000 fotografier.
Nu var det inte betalningen från STF som drev fotograferna. Inte ens äran torde ha varit drivkraft nog. Landskapsfotograferna hade oftast en lokal och inbringande fotorörelse. Dessutom sålde många av dem landskapsbilder till den växande turistströmmen. Men nog bör de ha varit både fotografin och STF:s ideal ovanligt hängivna.
Johan Thorin i Åtvidaberg deltog med tre kollektioner i 1902 års tävling. Sekreteraren i STF tackade honom i ett brev och meddelade resultatet: "Tredje pris för en ovanligt fullständig serie av 160 bilder, illustrerande natur och näringar inom baroniet Adelswärd i Östergötland, femte pris för 159 bilder från norra Tjust samt femte pris för 177 bilder från trakten af Kinda. Prisens belopp kronor 140 bifogas härmed i postväxel."
Thorin har själv räknat ihop antalet bilder i marginalen. Det blev totalt 496 tävlingsbilder - och prissumman 28 öre per bild!
Han och de andra deltagarna var alla typiska representanter för tidens djupt kunniga och brett verksamma fotografer. I ett outtalat "entreprenadsystem" hade de delat upp landet mellan sig. Också en del representanter för den piktorialistiska strömningen bidrog med bilder till STF:s publikationer någon gång.